emmaae

du var min pausmusik;
inget sånt som fastnar i minnet
men det botar tristessen

jag tror att det måste vara den bästa beskrivningen. och nedräkningen till the real thing har börjat, oh yes. 39 dagar kvar. 

---

jag försöker igen; jag skrev ungefär detta igår men det verkar som att det försvann någonstans i rymden.

---

here comes a lie: we will always be true

ibland är lögner bra. jag önskar att en del människor hade ljugit för mig någon gång istället för att alltid säga exakt vad de kände. för ibland har man inget val, man måste göra något, och det blir så många gånger värre av att höra 'nej jag dör om du lämnar mig jag klarar det inte om du går så kommer jag ta livet av mig jag älskar dig och jag saknar saknar saknar dig'
för man vill inget hellre än att sluta göra den älskade personen illa, men man kan inte heller fortsätta lida själv. ibland hade jag bara behövt ett 'jag är okej', även om det inte var sant.

man får lära av sina egna erfarenheter i guess.

---

dagens tankar:
sommarkänslorna blir allt starkare, jag älskar det. jag älskar att det är ljust klockan 9 på kvällen och jag älskar att det är varmt och att luften luktar vår.
idag har jag & gfjun åkt runt med bilen och lyssnat på hög musik och allt kändes ungefär som förut. det var skönt.

det känns som att det bubblar inuti mig, jag mår så mycket bättre nu än i vintras, det måste vara alla förändringar. det är sånt jag lever för.

nu ska jag plugga kemi yao...

tänk så många olika sidor det finns av allt och ingenting.

den lyckliga flickvännen, den olyckliga flickvännen, älskarinnan, den bedragna flickvännen, den otrogna flickvännen, singeltjejen som älskar singellivet, singeltjejen som hatar singellivet...

tänk att allt det och mycket mer därtill kan finnas i en och samma person, att en enda människa kan ha levt alla dessa roller, for real. tänk hur det känns. tänk hur känslorna pendlar från obeskrivlig lycka till obeskrivlig smärta och tillbaks igen. hur det kanske formar en.

tänk.

ursäkta att jag säger detta; men en del män tänker verkligen inte längre än deras könsorgan räcker. dessa män borde vara utrustade med längre penisar, tanken skulle ju nå lite längre då i alla fall...

nej det är inte ett utbrott av manshat, my friends. det är inte ett hat alls, om jag ska vara uppriktig. det är bara ett enkelt konstaterande.

jag misstänker att jag svamlar lite för mycket nu och att jag kanske borde sluta uttala mig om vissa mäns tankeförmågor, och kanske även om storleken på dessa mäns könsorgan...innan det här går för långt.

godnatt.

ja då var det bestämt, anmälan är inskickad. det blir biologipluggande på distans i sommar. undrar lite hur man ska hinna med att ha ett liv också utöver allt jobb och pluggande... men men, det fixar sig nog. på sommaren är det ju ljust på nätterna också så då behöver jag ju nästan inte sova alls hehe.

måste ju plugga lite om jag ska ha nån chans att klara antagningsprovet på universitá degli studi di milano den 6:e september. det blir nog svårt att klara sig med det lilla man minns från högstadiet...det är ju trots allt läkarlinjen jag ska ta mig in på.

idag har jag sökt jobb. ett till. haha... yes, här kan man snacka om aktiv arbetssökande.


nu ska jag göra något. typ...äta...eller plugga kemi... eller...hehe...äh.

i'm;
at my best when I'm terrorist inside
at my best when it's all me

äntligen. svaret på frågan jag inte vågat ställa, slutet på en lång och konstig väntan. anade ju att något var på ett helt annat sätt än det borde vara. men jag anade aldrig att något så definitivt avslutande kunde kännas så bra..  hur kan det kännas bra? det är konstigt ju. borde jag inte gråta?
hey baby no tears for you. 

jag klagar inte, jag är glad att jag inte är ledsen. 

---

det var nån dag för ganska längesen
då allt som varit vi, som varit vårt
plötsligt blev så genomskinligt, bräckligt
och svårt
jag föll. men jag föll inte så hårt,
honey.

---

gjorde jag dig besviken nu?


whatever. jag har glömt mobilen hemma hos mami & papi. blää. nu måste jag ju köra dit igen. jag hatar att glömma mobilen, jag känner mig handikappad utan den... så hemskt egentligen...

det är så att jag vill gråta nästan. jag orkar inte ha ont i huvudet längre, jag blir galen. hela dagen med en dov värk i huvudet, ingenting hjälper.

gick på en lång promenad i solen, satt en stund på balkongen, jag har ätit lunch, sovit en stund, legat på soffan, tagit värktabletter, duschat (ja vattnet blev rent till sist, jag har inte duschat i det där orangea äckelvattnet) och försökt att läsa en bok...men nej, huvudvärken vill inte ge med sig. den har bara flyttat lite på sig, nu sitter den på andra sidan ögat.

har ställt in kvällsplanerna, orkar inte göra någonting alls. i give up. jag kanske åker och hämtar min cykel hos mami & papi men sen blir det vila vila vila.

jag saknar dig

vi stryker det där.

jag saknar dig

---

jag ser fram emot nya äventyr, nya perspektiv på tillvaron, nya känslor, italien, mötet med m, kalla bad på luleås stränder,  sommarsol, ljumma nätter, en kärlekshistoria som har väntat i över ett år på att få börja på riktigt, spännande nya möjligheter, den 6 september, att få en riktig lön, att glömma dig, att cykla utan att frysa om händerna, att m ska komma hit någon gång, och att säga exakt vad jag tycker om vissa personers beteende.

och tusen andra saker förstås.

ahh kan jag få vakna nån gång utan huvudvärk? nej. fy fan vad jag hatar det. 

vattnet i min dusch är orangefärgat. mystiskt. jag vågar inte duscha i det, tänk om det färgar av sig? tänk om det är giftigt? lulebo kan ni komma och fixa min dusch nu? jag har ont i huvudet och jag vill duscha i rent varmt vatten, inte äckligt orangebrunt. 

igår kväll var det trevligt. nice nice nice. 

nu ska jag ligga i sängen tills vattnet i duschen blir rent och fint. så det så. eller jag kanske ska äta frukost först. 

whatever. 
 

det bultar och slår
det är tiden som går
det är landet där allting förvandlas
som vi jagar och far
efter frågor och svar
här i tider när allt ska förhandlas
det är väl tanken som räknas ändå
jag skulle önska att tanken var klar

jag känner bara nu att... jag inte orkar med fler besvikelser, att jag inte vill behöva bygga upp en hög mur för att den inte ska rasa helt när någonting händer. jag vill gå framåt, ahh. jag gör ju det for fucks sake. vad svamlar jag om? 

det är som en lars winnerbäck - kväll ikväll. hiihi... ah. han får säga det jag inte hittar ord för då.  

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du

idag var det en kille som friade till mig. haha... det var galet oseriöst men sånt är ganska kul ändå när det händer. [ jag sa nej, ifall nån undrar. ] 

har jobbat idag till sist efter många om och men imorse... ringde till jobbet vid kvart i 7 för att fråga om jag verkligen skulle jobba idag, chefen sa:
"nej nej, det är lugnt, gå och lägg dig och sov igen... men kan du kanske jobba imorrn?"
jag sa okej och la mig i sängen igen...
en halvtimme senare ringer telefonen, chefens nummer... jag svarar lite förvirrad och hon säger:
"vart är duuu? vi saknar dig! kommer du snart eller?"
"ehh jaa...okej..."

satte mig i bilen och körde till jobbet, där visade det sig att hon hade hört fel första gången jag ringde och trott att det var nån som heter Anna...haha...orka det... lite förvirrad morgon alltså!

nu är jag slut. har jobbat i galna kemikalieångor hela dagen, är typ hög hihi... det blir nog en tidig kväll. ska äta lite soppa, ta ett varmt bad och sen ligga i soffan resten av kvällen.


det som är skönt med att vara såhär trött, och med att jobba hela dagen...det är ju att jag inte har den minsta tid eller energi till att fundera på annat. inga tankar som maler i huvudet, inte en endaste liten tår, inte ett hugg av oro eller ångest i magen, inga deprimerande tankar och inte en endaste liten tanke på honom.

yah yah.

ciao då

I don't wanna fuss n' fight
I just wanna make it right
What can we do to be strong
If we try to get along
I'm not trying to preach to you
But I am still searching too, yeah

I don't ever wanna be stressed out
I just wanna live my life
The way I feel that I should be
Cause I wanna be happy, happy
What about you and me

var tvungen att radera ut en liten rad där mitt i för att det skulle bli rätt. annars är mary j så rätt för det mesta, känner hennes ord så nära på något sätt. nu ska jag städa, diska, inte tänka på allt det där, äta mat och kanske prata med den där speciella darlingen. jo jag tror det.

det var droppen som fick hela havet att svämma över eller nåt sånt. fast hur oväntat var det egentligen? inte speciellt. jag hade ju ändå gått hela morgonen och typ gett mig själv en smäll på käften så fort jag kände mig det minsta glad eller förväntansfull, bara för att jag visste redan innerst inne hur det skulle bli.

jag tycker inte att det borde vara så. och jag tycker inte att jag borde förstå, jag tycker att han inte ens borde förvänta sig att jag ska förstå.


det finns inga ord kvar för att beskriva det som allt det här har utvecklats till.


jag har vart på shoppingtur med mami mitt i allt också. nu ska soffan kläs om, jättefint tyg... megaprojekt men det ordnar sig nog.

okej snälla kan nån slänga ut mina grannar? hela min lägenhet skakar av musiken som spelas där just nu... ahhh. ska fan hämnas nästa helg haha...

har fått en massa fina saker från ikea idag av mami & papi... har monterat upp nästan allt nu, jättefint!


fick en superhärlig energikick idag av m , världens gulligaste samtal på msn och jag har gått omkring med ett leende på läpparna hela kvällen. skönt. i love him. faktiskt. fast på ett sånt där vänskapligt sätt, that is.



ahh just det

hur märker man att någon tillbríngar för mycket tid framför datorn?

- den lägger huvudet på sned och gör konstiga miner för att visa sina känslor.


hahaha

så skönt det är att vakna och känna sig åtminstone lite utvilad, utan huvudvärk för första gången på en vecka...

fortfarande med tusen tankar som maler i huvudet, men...det är inte värt det. och det vet jag. så jag ska inte låta dem ta så stor plats.  

nu ska jag bara tänka framåt. inte på det som har varit. det ska nog gå bra tror jag.





dags att käka frukost.
ciao

jag är alldeles för känslig.
men det är så det ska vara kanske?

som en virvlande galen dans, som en vinglande cykeltur på tomma sommarvägar
med solen i ryggen, vinden i ansiktet och många gropar framför mig
that's how it feels babe.
som en fågel i en bur där dörren står öppen, den hittar ändå inte ut
vingar som slår mot kalla galler, lätta dunsar när kroppen slår mot gränsen
u know it's like that babe
som om du skulle se det på ett annat vis, som att ur dina ögon lyser ett annat ljus
kanske din väg är lika krokig som min, men du vandrar med lättare steg.


jag vet inte mycket just nu. och jag vill inte tro, anta, gissa.

och jag ser ingenting for fucks sake. jävla sudd.

men nä det går inte ens att förklara...

alltid när jag är på väg bort så kommer du och fångar in mig igen.


på senaste tiden känns det som att allt fler människor lever med delade personligheter. och det blir så konstigt, jag vet inte vad jag ska tro.

nu ska jag titta på sex and the city och sen ska jag sova.

ciao

jag är lite orolig. nu är det tredje dagen i rad som mitt huvud gör ont. ingenting hjälper, inte sömn, inte värktabletter, inte varma bad, inte jobb, inte vila, inte någonting. och jag ser suddigt på ena ögat. läskigt.

och idag har jag druckit en massa kaffe [koffein kanske hjälper?] så nu skakar mina händer.

satt hos mormor i två timmar nästan och fikade och pratade, det var trevligt.

jag håller på att somna sittande nu här men jag vill inte somna för tänk om huvudet gör ont när jag vaknar? jag hatar det. hatar att vakna med huvudvärk. det är så att man vill spy när det händer. och jag tycker inte om att spy. uääh. hjälp mig?

jag skulle vilja hålla dig i handen nu.

just när jag behövde det som mest så kom telefonsamtalet. m. det lät som att han var så nära så jag fattade först inte vem det var.

"hallå?"
"pronto...emma?"
"eh jaa...vem är det?"
"sono io, m"
"darling!"
"jag tänkte på dig så jag var tvungen att ringa"
...

och för en stund var allt perfekt. vi skrattade tillsammans och pratade om våra liv, så många frågor, allt bara bubblade ur mig [vad gör du? hur är det? jag saknar dig jag tänker på dig. vart ska du åka? hur går skolan? jag hörde att det varit en massa roliga saker på gång i milano, true? snart ses vi jag längtar] och det var så många frågor från honom också att vi knappt hann svara på allt. men det var lycka bara att få höra varandras röster.
alltför snart var pengarna slut och det tutade i luren, snabba avskedsord och en kyss som flög genom rymden och landade på min kind. jag ler fortfarande.

en sådan vän finner man inte ofta. kan juni komma nu nu nu så avståndet mellan oss äntligen kan krympa till noll kilometer istället för flera tusen? då ska vi dansa hela natten och gå hand i hand på de gamla trånga gatorna och bara prata i timmar ända tills tiden rinner ut och jag måste återvända hem. jag längtar.


escuchamos el silencio
y nos perdimos en el tiempo

vissa dagar borde man kanske ha stannat i sängen med täcket över huvudet. idag är en sån dag. jag har dessutom ont i magen. jag ska lägga mig i sängen nu och vänta på bättre tider eller nåt. orkar inte engagera mig.

och så var det den där människan ja. allt går att lösa men då måste man ha viljan. så är det bara.

jag vill att du ska vilja.

ciao.

nuså. nu är lägenheten nästan färdigfixad. köksbordet är på plats och till och med en liten tv har hittat hit. soft.

men jag måste, måste bara få avreagera mig lite. allvarligt talat, vad händer med världen? vad händer, när så stor del av befolkningen i de rika delarna av världen inte kan tänka på annat än mode, smink, kroppsideal och pengar? jag kan begränsa mig lite, vi börjar med alla dessa "modebloggar" som jag har kritiserat förut... vad är grejen? söka fram en bild på en kändis på nätet, skriva vad hon har på sig och vad? vad får man ut av det? ja, visst, mode är en enorm industri och det kan vara sjukt intressant men jag tycker att det måste finnas mer mening bakom det hela. så därför kritiserar jag alla dessa pseudo-modeskribenter. och ja, jag vet att nu kommer jag få kommentarer av typen "men om du nu tycker att det är så hemskt med modebloggar så kan du ju bara låta bli att läsa dem eller hur?"

då har ni inte fattat någonting. jag kan ju inte bara låtsas om att någonting inte existerar och lösa det på det sättet. jag tror att det är något allvarligt fel med många människors ideal, med människors prioriteringar framför allt.

och nej jag tycker inte det är kul att höra 17-åriga tjejer säga att "åhh vad elita är snygg, jag vill se ut som henne, fan att mina bröst är så små jag måste hitta en rik kille och sen ska jag operera in silikon, fast hur fan ska jag kunna hitta en rik kille när jag har så små bröst?"

vad har hänt med folks hjärnor? och ja, jag vet att alla inte är såna. bla bla bla.

nä jag ids inte längre. slut för idag tack för idag.

et tu me manques

yeah har precis sett klart manuale d'amore för typ tredje gången. den är så bra. så fin, den skapar eftertanke på något sätt.

l'uomo non sa perché s'innamora... viene travolto e basta!

jag längtar galet mycket tills jag ska till italien igen i juni. det kommer bli en resa fylld av möten, möten med människor som jag har delat så mycket med under en så lång tid. människor som jag alltid kommer vara nära, oavsett hur långt bort från varandra vi är, under hur lång tid som helst.

måste sätta på lite musik nu. det är för tyst här.

så. bush. ah jag tror jag kan varenda låt utantill. [ but as love it's really love, it never fails but fail it does... it's like i've come undone and i've only just become inflatable for you ]

det känns som att det finns alldeles för många spärrar. inte för mig, eller jo, kanske även för mig? alla de där mentala spärrarna. alla de där sakerna som verkar så omöjliga. alla de där sakerna man tvivlar på. ah den där jävla osäkerheten. jag hade blivit av med den, varför, varför ska den komma nu? jag skyller inte på någon, jag skyller minst av allt på dig, det är ju jag själv som gör det. det är ju jag som tillåter mig själv att tvivla.

och jag saknar, så mycket.

my silence solidifies, until that hollow void erases you, erases you so i can't feel at all. but if i never fell again, at least that nothingness will end the painful dream of you and me.
missy higgins - the sound of white [je l'adore]

men nä, nu ska jag sluta skriva och sova istället. kanske.

bläää jag är sjuk. värsta skumma sjukan, jag vaknade imorse av att s ringde och då mådde jag bra, låg i sängen och pratade i telefon i typ en halvtimme... sen reste jag på mig och då höll huvudet på att sprängas. fick i mig lite yoghurt i alla fall men det tog bara en halvtimme tills jag började spy som en fontän ungefär. har legat i sängen halvdöd fram tills nu, bara vaknat till när mami kommit förbi med lite mat & sånt och när papi kom med några filmer. (som jag måste se på datorn för jag har ingen tv än...uahh that sucks...fast imorrn får jag låna saras - tack sara! hihi...)  

kollade plannjamatchen i repris på internet också, var tvungen att se det igen...sååå skön stämning var det. nice med sm-guld.

ska försöka äta nåt nu, sen röja lite i köket så köksbordet får plats, ska låna ett av mormor imorrn.

ciao så länge

dagens låt: love should - moby

det finns vissa människor som har en speciell plats i mitt hjärta.

idag har två av dem lyckats göra mig så illa, på två olika sätt. medvetet vs. omedvetet. vet inte vad som är värst egentligen. vet bara att såhär går det inte.

gör nånting! ja du. Jag har försökt.




annars är allt soft. lägenheten är såååå skön.

yes idag går flyttlasset. jag ska bli hertsö-bo haha...

var nyss och kollade på lägenheten. två trappor upp, en stooor etta med ett knallblått kök. hmm måste göra något åt den där färgen alltså...får nog tapetsera om när jag har tid. 

sweet i alla fall, det känns så bra! jag är så glad, min första alldeles egna lägenhet. inte första gången jag flyttar hemifrån...men första gången jag ska bo alldeles ensam. soft som fan. lite synd att jag ska jobba så mycket i veckan, kommer inte ha nån tid alls till att fixa hemma... får väl ta det till helgen kanske. om jag nu inte åker iväg då...who knows? 


 

just det jag måste tillägga att: de ringde och erbjöd mig ett till jobb idag! ahh hallå? fast nu tackade jag nej. kommer inte funka ju...jobba 50 % som personlig assistent och samtidigt 100% ute på campingen? njae. men de sa att jag gärna får ringa dem till hösten anyway, så det ska jag komma ihåg.

man kan alltid få sig ett gott skratt...

"Vi har fått en sänggavel som ser exakt likadan ut som Carl Malmsten"

Han måste vara väldigt snygg den där Carl Malmsten, hård och träig och så...

yeah yeah. ännu tröttare idag, har jobbat sen 8 imorse. har renbäddat jag vet inte hur många sängar och skurat en jävla massa toaletter... ahh nacken värker men orka bry sig... skönt ändå att jobba.

men det är nån skum känsla som inte vill lämna mig, jag vet inte vad det är. oro, eller längtan kanske?

[tu che conosci il cielo
e poi conosci me
le sai le mie paure
mi sa che sai il perché
che non conosco il cielo
farò come potrò
starò con la gente
per stare solo un po'
facendolo il mio viaggio
cerco il pomeriggio di maggio
non lo so come vado ma viaggio]
(ligabue)

[du som känner till himlen
och du känner mig
du känner till mina rädslor
och jag tror du vet varför
jag inte känner till himlen
jag kommer göra vad jag kan
jag kommer att umgås med folk
för att vara ensam ett tag
på min resa
jag söker den där eftermiddagen i maj
jag vet inte hur jag gör men jag reser]

okej kanske inte den bästa översättningen men... anyway.