vilken tid är världens undergång?

det känns som att jag har blivit upphittad och sen bortglömd igen så många gånger att jag inte längre kan räkna dem på fingrarna. 

men är det kanske så, att hela livet är en strävan efter att stå i strålkastarljuset?
man ska akta sig för att hamna i någons skugga, hänga med i svängarna, 
ett felsteg och strålkastaren riktas mot någon annan.  
 
jag har köpt gardiner nu, det är fint.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback