35 dagar kvar

likgiltighet; äckligt tillstånd. vilken obehaglig känsla när man upptäcker att man inför någon som tidigare har betytt the world bara känner likgiltighet, ett stort fett nothing.

tur att det finns sådana som får typ sjuttiofemmiljonerhundratusen känslor att bubbla inuti en. en sån skickade just ett sms by the way. lovely. jag tror att jag är lite galen, men jag kan helt enkelt inte hjälpa det. han är så söt, jag blir så glad. snart är han här. och vi har så mycket att prata om tiden kommer inte räcka till. hur tusan ska man få livet att räcka till egentligen?



inspirera mig

and you know that i love you
here and now not forever
i can give you the present
i don't know about the future
that's all stuff and nonsense

jag vill leva nu, varje ögonblick, fullt ut. ibland låter jag mig distraheras, kanske alltför lätt. det är så viktigt att inse att man måste tillåta sig själv att vara lite galen. lite annorlunda, sig själv.




36 dagar

den närmar sig med stormsteg, den stora flytten.

och, 6 dagar kvar tills L kommer hit. whoaaa. det känns overkligt.

igår var det pdol. det roligaste var nog hemresan. haha. [slita upp bildörren - "hej ska ni till luleå? vi vill ha skjuts får vi åka med er snälla snälla?"]

eller, ankomsten till förfesten var också rolig. vilken syn.

jag måste vila nu, mina ögon bränner helt galet mycket.


(((6 dagar, det är helt crazy!)))

it's deep how you can be so shallow

jag hade skrivit ett jättelångt inlägg för nån dag sen. men gissa om bloggen ville samarbeta? nä.

tog halva dagen ledigt idag, har jobbat 9 dagar i sträck så jag tyckte jag förtjänade det. har dessutom fått lön idag så efter att ha betalat alla jävla räkningar bar det av ut på stan. kom hem med allt möjligt sånt som jag inte direkt planerat att köpa. till exempel ett par vandringsskor. haha.

undrar om han har det bra där borta i klostret? dum fråga by the way, klart att han har det bra. jag vill också åka och bo i ett kloster mitt ute i ingenstans på den franska landsbygden i några dagar, njuta av lugnet, äta god mat och arbeta och samtala med en massa kloka människor.

läser just nu: profeten av kahlil gibran, väldigt intressant även för en ateist/humanist som jag. egentligen tror jag nog ändå på något. det är bara väldigt odefinierat än så länge. time will tell.

jag vill klippa luggen, men jag vågar inte riktigt göra det själv. hmm. hjälp mig? känns så onödigt att betala en massa pengar bara för att klippa luggen ju. (som att det var nödvändigt att betala en massa pengar för ett par vandringsskor då, men anyway...)

det är bara 9 dagar tills han kommer nu. jag är nästan lite nervös. men oh so happy.
orka hjärtklappningen jag fick idag på stan förresten, vid åsynen av någon från the past... vissa saker sitter nog djupare än man tror. usch.


43 days

det är varmt. jag ids inte åka till stranden. balkongen får duga.


44 dagar kvar

absolut skönast just nu: joss stone.

veckorna går så fort. det är redan helg igen. och det är bara två veckor, fjorton dagar, tills lore kommer.
ska jobba hela helgen, as usual. jag har nästan glömt bort hur man gör när man är ledig haha. blir helt förvirrad.

ska fortsätta att bara chilla nu tror jag.

[On any clock upon the wall
The time is always now
So baby kiss the past goodbye
Don't let the future blow your mind
Just sit back and chill
Take things as they come
You can't be afraid
To live for today
I will be with you each step of the way]

nada de esto fue un error

åh jag vill sova, damnit... men det lär ju dröja ett tag.

sitter och lyssnar på andres calamaro, och en massa tankar flyger omkring i huvudet. egentligen är jag för trött för att skriva, inget vettigt kommer att komma från det här misstänker jag.

ska dricka lite kaffe.


seriously

alltså allvarligt talat. vi läste samma bok, samtidigt. what's the odds liksom? hehe. ibland undrar jag vad ödet håller på med. vissa saker är bara otroliga.

håller på att planera en massa inför fjällvandringen i augusti, ska bli helnice... jag längtar.

motsägelser och längtan

jag vill resa jorden runt men jag vill slå rot på ett ställe
jag vill finna lugnet mitt i kaoset
jag vill aldrig sluta förändras, fast jag trivs som jag är
jag vill alltid fortsätta ta risker, men vill undvika smärtan

jag är så nyfiken på allt det nya som finns att upptäcka, att uppleva. livslusten drog igång på helfart den där dagen för någon månad sen. gasen i botten. new emotions, jag är öppen för dem.

ska hem till the parents nu och hämta tvätten som jag hängde upp där idag. vill känna lukten av frisk sommarluft i lakanen inatt. tror jag ska passa på att låna telefonen och ringa ett samtal till en viss person också.

47 dagar kvar btw

49 dagar kvar

en evighet eller ett ögonblick.

har tillbringat kvällen hemma på soffan med en kopp te och boken 'vid floden piedra satte jag mig ner och grät' av paulo coelho. hans böcker är så starka, orden lyckas gripa tag i mig och de framkallar starka känslor. tänk om man kunde skriva så.

alla de där kloka tankarna om kärleken och om livet.


för varje dag som går växer känslorna. det är underbart. och lite skrämmande.


52 dagar kvar

blev utskälld idag igen av en norska. damnit. en dag kommer jag explodera.

men men. nu är jag avslappnad som bara den. kvällen tillbringades på färjan, med sara, skönt att ta ett par öl i solskenet och bara njuta av utsikten över norra hamn. det är vackert här på sommaren.

och nedräkningen i nedräkningen har startat, om bara tre veckor kommer L hit. jag längtar.

nu ska jag ta ett bad och lyssna på gotan project.


a distorted reality is now a necessity to be free

momentos malos
y momentos buenos



min hjärna är lite överhettad. det är så mycket att tänka på, så mycket att komma ihåg, så många förväntningar att leva upp till. och det går ju bra. men jag skulle vilja vara med honom, för då och endast då infinner sig den där känslan av att bara kunna slappna av och vara den jag är, att inte behöva anstränga mig, för allt kommer så naturligt ändå.

[jag drömde så konstigt inatt. jag drömde att jag skulle gifta mig, allt var klart, klänningen var på och jag väntade bara på bilen som skulle ta mig till kyrkan. då insåg jag att jag höll på att gifta mig med fel man. tänker inte ens nämna vem denna man var, men jag vaknade med en sån ångest... Jag insåg verkligen i drömmen att jag inte hade någon utväg, att det var för sent och att jag hade behövt förstå det tidigare. så obehagligt.]

tur att drömmar bara är drömmar. jag lever i verkligheten at the moment. även om verkligheten ibland känns som en dröm. en bra dröm.

55 dagar kvar

regnet öser ner och det har aldrig känts bättre. så avslappnande.

nu är allt klart, 31:a augusti flyttar jag ut. damned. 3 dagar senare bär det iväg igen. jag längtar.

jag tror att det är dags för ett varmt bad och kanske en kopp te, dagen på jobbet var lång och jobbig. det är inte klokt hur människor kan bli så arga bara för att det inte finns plats på campingen. det är inte klokt hur mycket skit man ska få ta. och det är helt galet vilka lögner en del människor hittar på! haha. men jag klarar det. jag kan konsten att slappna av.

och det är vad jag ska göra nu.


60 dagar kvar

jag känner mig konstigt lugn, vet inte riktigt vad det beror på. har jobbat hur mycket som helst de senaste dagarna, igår blev det 14 timmar... idag lite mindre. men i alla fall.

nu sitter jag och lyssnar på soft musik, morrissey, elliott smith och några skumma akustiska låtar av james blunt. har just svarat på det långa vackra brev jag fick idag med posten, oh jag älskar att skriva brev. och jag älskar ännu mer att få brev. de är så fyllda av känslor på ett sånt personligt sätt, så sjukt mycket bättre än elektroniska meddelanden. och jag älskar hans spontana, fria sätt att berätta, hur han trasslar in sig i långa förklaringar, som jag själv brukar göra.

och idag fick jag mitt fotografi som jag förstorat upp och låtit trycka på canvas. muay thai, intensity. när jag får tid att montera upp det ska tavlan få pryda en vägg någonstans.

och nu ska jag dricka en kopp te.