emmaae

det blev ett par söta röda skor till sist, yes yes. ska ta på mig dem om någon timme och bege mig ut på stan tillsammans med vännerna, dansa lite på milk tror jag. jag är nästan nyvaken, har legat i sängen hela dagen för mina bihålor gjorde så ont imorse att jag blev illamående så fort jag ställde mig upp. 7 timmars sängliggande, en kopp te och två ipren senare känns det lite bättre faktiskt.

ska snart äta lite middag också, vad jag nu lyckas laga av det jag har hemma... det blir nog tomater, lufttorkad skinka och mozzarella. och jättegoda söta apelsiner till efterrätt. och glass! jag gick till glassaffären för någon dag sen och köpte ett och ett halvt kilo god italiensk glass. ett och ett halvt kilo är en hel massa glass kan jag meddela... men den går nog åt. det är inte klokt så bra de är på att göra glass här. och glassförsäljaren är nästan som en karikatyr, han är alldeles för stereotyp-italiensk haha... sådär perfekt brunbränd, med halvlångt svart hår, vitt linne över de stora musklerna, flörtar med varenda kvinna som närmar sig... jaja. det är roligt att köpa glass. 

nu ska jag äta. ciao.

om det här gråa vädret kunde försvinna så skulle detta vara en helt underbar dag. inga lektioner, allt plugg som skulle klaras av är avklarat, jag är utvilad efter en hel natts sömn och jag är lugn och avslappnad efter en skön helg. jag trivs hemma hos L's föräldrar, de är trevliga, lätta att prata med. hans farmor har dock fortfarande inte vågat träffa mig, denna gång för att hon hade papiljotterna i håret och det var tydligen lite pinsamt. dessutom vet hon fortfarande inte att jag är svensk, det skulle vara lite för jobbigt för henne, så L hittade på att jag kommer från genova. crazy.

jag tror att jag ska ta en mini-shoppingtur i centrum. ett par söta röda skor och feta solglasögon står på min shoppinglista. inget av dem kanske är speciellt nödvändigt för tillfället, men jag räknar med att jag i alla fall kommer få användning av solglasögonen inom en snar framtid. skorna är bara söta. (och billiga, så det spelar ingen roll att de inte är nödvändiga) 

sen kommer jag säkert komma hem tomhänt i alla fall, för jag blir alltid så petig när jag redan vet vad jag vill ha. ingenting är perfekt.

Åkte tåg från Voghera till Genova imorse, och samtalade med en ung man under resan. Ett samtal som fick mig att känna som att jag förflyttades bakåt i tiden, till en tid då man inte kunde förflytta sig mellan länder och städer på det sätt vi gör idag. Den här unga mannen kom nämligen från södra Italien, och nu hade han fått ett jobb utanför Genova. Det var första gången han var utanför sin provins, han hade aldrig sett andra delar av landet, och nu var han helt lyrisk, man såg riktigt hur det lyste i ögonen på honom, och han upprepade ofta: "mina vänner kommer aldrig att tro mig när jag berättar att jag varit såhär långt norrut, och att jag tagit mig hit helt själv, med tåget!!" Han tyckte att resan hade varit oändligt lång, och det var som att han först nu hade förstått hur stor världen är.

Ibland glömmer jag nog bort att för många människor är världen väldigt liten, och att varje resa är ett stort äventyr.

Gårdagens tågresa var däremot ett äventyr för mig också. En äldre man som satt bredvid mig fick troligtvis en stroke, han sjönk ihop medvetslös i fåtöljen och fick en massa konstiga kramper. Jag fick fiska upp mina livräddningskunskaper ur minnet [tack kindercaring home nursing services för era nyttiga kurser] och tillsammans med en annan tjej tog vi och lyfte ner honom på golvet, kollade puls, luftvägar, andning, lade honom i framstupa sidoläge och bad/beordrade en man att ringa ambulansen, en annan att hämta konduktören så att de kunde stoppa tåget på närmsta station. Ambulansen väntade vid perrongen, jag hoppas verkligen att den stackars mannen klarar sig...
Jag klev av tåget något uppskakad, som tur var väntade L på mig och jag kunde slappna av i hans omfamning. Kvällen blev trevlig, vin och god mat i stora mängder i trevligt sällskap på en mysig restaurang på landet utanför Piacenza.

Nu tänkte jag titta på film nedkrupen under täcket i min säng, det är kallt och regnigt ute. 
 

benigni var oerhört bra, förutom en minut  som han ägnade åt en slags ohämmad nationalism [vi italienare är bäst i världen, inget annat land har kommit på så många bra saker och skrivit så många fantastiska böcker, ingen annan kommer i närheten av vår storhet, tänk på romarriket, renässansmålarna, bla bla bla...] suck. okej, italien är ett land med en fantastisk historia, men jag skulle inte påstå att det är det enda landet med en fantastisk historia. och vackra böcker har skrivits även på andra håll.
hur som helst så var han mycket rolig, han drev rejält med politiker till både höger och vänster och sen läste han ur la divina commedia, vackert.

nu ska jag snart sätta mig på tåget och åka upp till pavia, middag där ikväll med L och hans vänner. imorgon tror jag det blir en tripp till milano med kine, lunchdejt och shoppingtur.

veckan har glidit förbi lika snabbt som vanligt. det skrämmer mig nästan. i onsdags var jag och L på yann tiersens konsert, tog oss dit efter en del problem med att hitta rätt ställe. (vi hade skrivit ut en vägbeskrivning till fel adress, underbart...) kan inte påstå att det var den bästa konsert jag sett, jag hade gärna sett y.t. ge upp sina rockstjärnedrömmar och bara spela den underbart vackra musik han kan göra, då vissa låtar faktiskt bara var som en mur av oljud. (och detta kommer från någon som under flera år av sitt liv lyssnat mest på hardcore!) men men, det var onekligen en spännande kväll. kom fram till L's lägenhet i genova vid 2 på natten, vi somnade så fort vi lade huvudena på kudden. det var längesen jag var så trött.

läser för tillfället "we wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families" av philip gourevitch, en bok om folkmordet i rwanda. obehagligt, skrämmande, sorgligt, och sjukt intressant. det är så svårt att förstå att folkmord kan få hända. och det är så viktigt att aldrig glömma, för att förhindra att det händer igen. man skulle ju kunna tro att världen hade öppnat sina ögon efter andra världskriget, men icke. kambodja, rwanda, jugoslavien, irak, tjetjenien...

jag vill göra något.

when you're gone,
all the colours fade


jag tror att jag börjar återhämta mig från alla sjukdomar och olycksfall. bara att kasta sig in i universitetslivet igen nu, lektioner och föreläsningar. men jag har tid för mycket annat också, lyckligtvis. vandring i cinque terre i söndags, middag hos L i måndags... imorgon ska vi på teater. nästa vecka åker vi till milano för att se yann tiersens konsert, veckan efter det är det roberto benigni som gäller, i milano igen. och sen - london! jag längtar. igår köpte jag dessutom två biljetter till muse-konserten i juli. 

igår drack jag och två vänner vin med arabiskaläraren på lunchen, hon är väldigt trevlig måste jag säga. fick oss en hel del goda skratt! 


och darlingen, jag är så glad att han är här. vi har något speciellt tillsammans, oh yes.



paradiset på jorden? just around the corner.

försöker slappna av efter en minst sagt intensiv vecka. har träffat hur mycket människor som helst, och gjort hur mycket saker som helst, men jag behöver lite tid nu. lite ensam-tid. igår fick jag och L i alla fall en kväll tillsammans, jag lagade mat och sen bara pratade vi i flera timmar. det verkar som att jag gjort ett gott intryck på hans föräldrar, det känns ju bra.

helgen hos dem var helnice, vi åt middag på mysig restaurang i pavia och söndagen tillbringades i skidbackarna i champoluc. efter söndagsmiddagen med familjen åkte jag och L och hämtade sis' på flygplatsen.

veckan har gått sjukt fort. ikväll skulle jag gått ut med christian, men jag är lite sjuk, orkar inte göra så mycket, så jag ska bara ligga hemma på sängen och läsa "an inconvenient truth" av al gore som jag fick i present av L. ska försöka ta mig till le cinque terre på söndag istället och hänga lite med crille där.