mientras espero
ibland måste man helt enkelt vara grym, kall, hur ont det än gör. den här gången var det för mitt eget bästa. jag orkar inte med den där människan längre. imorgon ska jag äntligen få träffa min darling igen, och det känns så bra. helt underbart, to be honest.
no quiero más pasar un dia intero sin ti
söndag kväll ska jag ta mig in till city och träffa min nya flatmate, lise från la france, det blir nog spännande. vi tänkte kolla in lägenheten tillsammans och så.
ska det vara såhär? att man liksom ser alla bitar falla på plats? är det en illusion? eller är det for real?
nu åker jag i alla fall. om ett dygn är jag i italy. uppdateringar kommer finnas här...eller på www.resdagboken.se (emmina heter jag där.)
ska återgå till väskorna. eller...först ska jag ringa till lore.
when it's good
det känns som att jag redan är på väg, resan har tagit fart i mitt huvud så there's no stopping me now. jag vaknade i morse av att jag skrattade högt.
det måste vara ett bra tecken.
nu ska jag hämta kartonger och så ska jag köpa sopsäckar. jag har typ sjuttio ton med skräp som jag vill kasta bort.
moving on
det känns så sjukt jobbigt att sätta igång och packa ner allt i de där jävla kartongerna. jag vill inte ha en flyttfirma, jag vill ha en pack-firma. bära kan jag göra själv.
om prick en vecka kommer jag förhoppningsvis nästan vara framme vid milano centrale (förhoppningsvis för man vet aldrig med de där flygbussarna...) och om allt vill sig väl så kommer jag inte behöva tokspringa till tåget. nu har jag ju rest samma väg ett antal gånger och jag har alltid behövt tokspringa till tåget. jag blir förvånad om det blir annorlunda den här gången. men anyway.
till genova kommer jag alltid, på ett eller annat sätt. och där väntar ju han. oh.
nu måste jag packa. måste måste måste.
piece of cake
såhär lätt är det:
- Skicka betygen till en auktoriserad översättare
- Se till att få slutbetygen i orginal försedda med en apostille från en notarius pubblicus
- Fyll i fyra olika blanketter på krånglig italienska
- Åk till Umeå med betygen i högsta hugg och be dem fylla i ett intyg om behörighet
- Skriv ett brev på italienska där du berättar vilken utbildning du vill gå, på vilket universitet, var du bor och hur de kan få tag på dig, samt lite annat smått och gott som kan tänkas vara viktigt
- Skicka in allt detta till Italienska Kulturinstitutet för legalisering.
(Om du under denna process, trots all den djupgående, underbart bra information du får, skulle ha några frågor är det naturligtvis bara att kontakta institutet. De finns alltid där, redo att stötta dig. Telefontider: måndag och onsdag, 13-15.)
Sen kanske du får din efterlängtade dichiarazione di valore, och då, då kan du gå till universitetet, naturligtvis försedd med den, betygen försedda med apostillen, ett brev till rektorn, ditt pass, försäkringspapper, och vem vet, antagligen behövs det ungefär femtioelva andra blanketter också.
Skulle det misslyckas kan jag ju alltid testa med det gamla beprövade tricket att kasta lite med det långa blonda håret, vifta med ögonfransarna och säga med stark brytning att jag hade ingen aaaaning om att jag behövde det pappret också, snäääälla kan ni inte göra ett undantag??
Vilken stackars gammal italiensk universitetssekreterare skulle inte falla för det?
SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?
Jag vill söka in till universitetet, for gods sake, inte bli president i Kongo, adoptera barn, få visum till USA eller nåt annat krångligt.
le ciel dans une chambre
idag var dagen när allt tog fart, hög fart. det börjar kännas mer & mer verkligt nu, att jag ska åka. bara två veckor kvar, och nu har jag kanske en lägenhet också.
nu hoppas jag bara att den italienska byråkratin ska dra upp farten lite också, så att allt hinner bli klart i tid. ska ringa till italienska konsulatet på måndag och försöka ordna upp allt.
ska sätta mig och plugga lite nu tror jag. fysik-logik-kemi-biologi-historia i en salig blandning. yeaa.
carla bruni/sophie zelmani/missy higgins i högtalarna.
svaret
måste ringa honom typ nu...
16 dagar kvar
säkert är det nåt jättetrist bara för att jag kommer gå och fundera på det tills imorgon när jag slutar jobba haha...
gårdagens bästa på jobbet: finnen som kom in i receptionen och bara kunde prata finska, och som när jag inte förstod skrev en lapp till mig...på finska. haha... som att det blev lättare?? till sist ritade han ett tält. då fattade jag.
ohh men vad kan det vara i paketet???
the arrival
har varit och hälsat på sara och mini-tyra på eftermiddagen, oh så söt hon var den lilla. alldeles liten och mjuk och så luktade hon hemskt gott också. mys mys. hon bara sov och sov, vilken chock det måste vara att födas egentligen...
igår var det hawaiiparty på jobbet, det var helnice. chill på stranden först med massor av solsken, volleyboll och några cider... och sen blev det middag och sånt på badet. kvällen avslutades med vedbastu nere vid vattnet. skönt.
jag är lite småtrött idag dock. hehe.
ska dricka te och sen sova framför teven eller nåt.
ciao
20 dagar kvar
jag är galet trött. typ så att jag inte orkar lyfta händerna. det är jobbigt att skriva. får se om jag tar mig ut ikväll som planerat. ska ju faktiskt partaja imorrn också...avslutningsfest på jobbet, hawaii-tema. hehe...
ska sova en stund nu. sen får vi se vad som sker.
ciao
it's your godforsaken right to be loved
sedan bar det av hemåt, yoga och buddahbar-musik, chill. nu väntar ett varmt bad och en kopp te.
jag saknar honom. fast på ett skönt sätt. svårt att förklara.
dagens låt: i'm yours - jason mraz
semplicemente
abisko var underbart, sällskapet var det bästa. långa promenader hand i hand, eftermiddagsdopp i det iskalla torneträsket, sena bastukvällar, jazzkonsert med utsikt över nuolja och vattnet, den evighetslånga solnedgången...
och det bästa är att tiden inte spelar någon roll. vi stressar inte. allt får ta sin tid. vi kommer varandra närmare och närmare ändå.
och nu har han åkt. inga löften om framtiden, för vad spelar det egentligen för roll? det är nuet som räknas, och om ödet vill så blir det ändå vi sen. take it as it comes.
oh my god. nu är det 23 dagar tills jag åker. jag måste packa, tömma lägenheten...
today today
hehe, så är det när man bor in da hood i luleå, man vet aldrig vad som händer...haha
var en sväng på jobbet idag men jag kunde inte koncentrera mig för nu är det inte många timmar kvar. så jag åkte hem.
ska hämta lite kläder nu, sen bara chilla tills det är dags att åka till flygplatsen...
whoaa
tomorrow tomorrow
men jag ska åka och låna en hink och en skurborste och sen ska jag skura och baka bananabread. sen kan jag sova.
och... tomorrow tomorrow
splendid
imorgon är det dags för den sista heldagen på jobbet innan ledigheten...fredag blir det bara halvdag, mycket att fixa nu innan L kommer.
värsta planerna för personalfesten nästa vecka haha... damned så kul det kommer bli!
nu blir det te och så ska jag läsa klart den senaste boken jag börjat på. "blindheten" av josé saramago. inte första gången jag läser den, men den är alltid lika bra.
31 dagar kvar
och gaaaah han kommer om tre dagar. om tre dagar kommer han vara här. med mig. lovely.