emmaae

såhär lätt är det:

- Skicka betygen till en auktoriserad översättare
- Se till att få slutbetygen i orginal försedda med en apostille från en notarius pubblicus
- Fyll i fyra olika blanketter på krånglig italienska
- Åk till Umeå med betygen i högsta hugg och be dem fylla i ett intyg om behörighet
- Skriv ett brev på italienska där du berättar vilken utbildning du vill gå, på vilket universitet, var du bor och hur de kan få tag på dig, samt lite annat smått och gott som kan tänkas vara viktigt
- Skicka in allt detta till Italienska Kulturinstitutet för legalisering.

(Om du under denna process, trots all den djupgående, underbart bra information du får, skulle ha några frågor är det naturligtvis bara att kontakta institutet. De finns alltid där, redo att stötta dig. Telefontider: måndag och onsdag, 13-15.)  

Sen kanske du får din efterlängtade dichiarazione di valore, och då, då kan du gå till universitetet, naturligtvis försedd med den, betygen försedda med apostillen, ett brev till rektorn, ditt pass, försäkringspapper, och vem vet, antagligen behövs det ungefär femtioelva andra blanketter också.

Skulle det misslyckas kan jag ju alltid testa med det gamla beprövade tricket att kasta lite med det långa blonda håret, vifta med ögonfransarna och säga med stark brytning att jag hade ingen aaaaning om att jag behövde det pappret också, snäääälla kan ni inte göra ett undantag??

Vilken stackars gammal italiensk universitetssekreterare skulle inte falla för det?

SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?
Jag vill söka in till universitetet, for gods sake, inte bli president i Kongo, adoptera barn, få visum till USA eller nåt annat krångligt.