emmaae

bara en sån sak. wahh. jag svämmade över av lycka.


nu ska jag ut och dricka en öl. det ska bli nice. jag har tagit ledigt imorgon, i need it.

jag är arbetsskadad tror jag, jag hör telefoner ringa hela tiden även fast det inte ringer någonstans här hemma...

idag har jag jobbat 8-19 non stop, fick ganska mycket gjort i alla fall... men det är så mycket mer kvar att göra.

och igår var jag så sjukt stressad när jag kom hem från jobbet, men då ringde L(igen...damned, jag får inte vänja mig vid att prata med honom varje dag...). och allt kändes genast så mycket bättre. vi pratade i över en timme, tycker synd om den som ska betala hans telefonräkning... men det är helt galet, tiden går så fort när vi pratar... vi har ju så mycket att berätta för varandra, så mycket att upptäcka om varandra...

nu ska jag äta. äntligen.

startade dagen med att lösa hela fredagskrysset i dn. korsord är underskattade, det var väldigt fängslande måste jag säga... vägrade ge upp innan jag hade löst hela! nu är det klart i alla fall, och som vanligt när jag har en ledig dag är det dåligt väder ute... 

okej och nu är jag inte ens ledig längre. haha. chefen ringde just. 

undrar när jag kommer vara ledig egentligen? 

jag pratade med L i nästan en timme inatt, ahh det är galet alltihop...saknar honom.

jag är så sjukt trött just nu, har jobbat i ett galet intensivt tempo i två dagar och det tar på krafterna, oh yes.
och det är så att jag inte kan slappna av och somna på kvällarna heller, för den mesta fritiden går åt till att planera för flytten i september...och det är så mycket som snurrar i huvudet att man blir alldeles virrig.

okey jag ska ta en promenad nu till tonerna av radiohead, tömma huvudet på tankar så att jag kan somna ikväll...

ciao

with the world

eller inte, men det var en soft line. sitter och lyssnar på elliott smith och well, det är midsommarafton. och imorgon ska jag jobba klockan 7, men jag tänker njuta av den här dagen i alla fall. för allt går bra just nu. det går bra nu. och snart ska jag smita hem till mami & papi och låna telefonen och ringa till L.

ska marinera lite grönsaker nu så jag har något att grilla ikväll.

håller på att söka bostad i genova nu, skulle ju vara soft att ha någonstans att bo redan när jag kommer dit. nog för att det alltid löser sig, det har det ju gjort hittills. i can't wait i alla fall. det kommer bli helt fucking underbart. det känner jag på mig.
 
-73 dagar.

det står en man och kastar med ett fiskespö i parken utanför mitt fönster. det ser ganska roligt ut.

helgen har varit nice. det var lite jobbigt att stiga upp imorse, och snart ska jag jobba. men it doesn't matter. jag är glad. och det är svårt att bli alltför trött när det är ljust dygnet runt.

måste laga mat nu så jag har något att ta med till jobbet. jag vägrar äta äcklig, onyttig mikromat igen.

jag har kommit in i en sån där nyttighets-period igen, när jag bara äter vegetariskt och well, just nu äter jag inte ens ost eller yoghurt och mjölk, bara soja-varianterna. det känns som att jag behöver det ibland, rensa kroppen på allt dåligt som man stoppar i sig, och bara äta naturliga saker. det är lite besvärligt ibland men det är värt det.

ska jobba 16-24 idag, har pluggat biologi hela morgonen. nästan så att jag tar med boken till jobbet och pluggar där om jag får en lugn stund. (vilket jag antagligen inte kommer få, men anyway...)

and my mind is still somewhere else
mi manchi :*

tutta la mia vita. [jag vill berätta hela mitt liv för dig]

och de bästa orden: 4000 kilometer är inget avstånd, det spelar ingen roll, du är nära ändå.

han träffade mitt i prick. precis så känns det. ah, det var det gulligaste telefonsamtal jag någonsin mottagit, jag bara log och det bubblar inom mig på ett alldeles underbart sätt.  

fick besök av farmor och farfar ikväll, det var trevligt.

går igenom bilderna från italien, det märks att det bara var i toscana jag hade tid att slappna av, för endast där har jag fotograferat. de vackra landskapen gör sig som bra på bild också.





jag åker bara med just nu, glider ovanpå alla känslor och intryck. har inte hunnit smälta allt ännu. kanske jag landar snart, kanske inte, kanske jag kommer flyga såhär forever?

ah vaknade 05:30 för att åka till jobbet. 4 timmar senare kom ett godmorgon-sms från han där. haha...jaja det är inte lätt att hålla reda på mina knäppa arbetstider.

har gjort ett halvhjärtat försök till att städa lägenheten men det är så mycket annat jag vill tänka på nu så jag kan inte ens koncentrera mig på att städa...

jag vet inte om jag saknar honom, jag vet bara att jag tänker massor på honom. det är en skum känsla.

kanske jag borde sätta mig på balkongen i solskenet ett tag. jo.

oj oj haha. vilket party igår.

ska jobba om några timmar, måste bara hälla i mig ett par liter kaffe först. sen ska det nog gå bra.

jag gör ganska knäppa saker ibland alltså, men men... jag börjar bli bra på att ta konsekvenserna också.

kaffedags nu.

ciao :*

hmm. kanske jag borde sluta plåga mig själv genom att minnas. för när man minns något underbart och inte kan ha det nära, gör det ont.

jag har bokat resan redan haha. ville att det skulle kännas mer verkligt, så jag tog tag i det hela och bokade en biljett. 3:e september åker jag igen. luleå-stockholm-milano-pavia-genova? here i come.

nu ska jag festa hela eller halva natten i sommarsolen.

bacioni **

och by the way så köpte jag en bok av dalai lama idag, 'practicing wisdom'. den är ganska intressant måste jag säga. i slutet av varje kapitel ska man meditera om det det var skrivet om, soft. fast det gick inte direkt att meditera idag på planet. another time.

och han där långt borta skickade just världens sötaste sms och gissa om det kändes bra? jag vågar inte tro att det är något som kommer hålla, jag vågar inte hoppas att det ska fungera, för det är tre månader kvar och jag vet inte om de få timmarna vi fick, oavsett hur intensiva och meningsfyllda de var, räcker för att man ska våga hoppas. men jag njuter av ögonblicket, och just nu känns han fortfarande nära.

och nu ska min trötta trötta kropp få sjunka ner i ett varmt bad och sen väntar sängen.



om bara mina grannar skulle kunna sluta spela e-type på högsta volym skulle jag vara helt nöjd.

det är så underligt hur saker och ting aldrig blir som man tänkt sig. och ibland blir det mycket bättre.

jag vet inte riktigt vad jag ska göra för det känns som att blixten slog ner och rörde om i mitt innersta jag. fast det var ingen blixt utan det var en person. och såklart hände det när det var 8 timmar kvar tills jag skulle sätta mig på flygplanet och resa iväg. och jag har ändå gått omkring med ett leende på läpparna hela dagen. ahhh.