lazy

jag är i luleå, tog mig hit utan större missöden. nu har jag bara softat, ätit och sovit i en vecka. skönt.

borde plugga nu. men jag känner mig lat. tomorrow tomorrow...

the time has come and gone

morgonens aktiviteter avbröts av en migränattack. de kommer alltid vid rätt tillfälle...damned. tog mig hem och sov med två kuddar över öronen (grannarna bygger om fortfarande), och först nu känns det bättre. jag är dessutom hungrig, men det är för tidigt för middag och definitivt för sent för att äta lunch.

nu måste jag alltså hinna med alla mina tusen saker imorgon innan klockan 18:00 då jag ska åka med tåg nr 666 (läskigt) till milano. sen ska jag hitta hotellet, och inte tappa bort mig själv, väskan och passet, vilket kan bli en svår uppgift. återkommer senare i veckan med uppdateringar på hur det gick.

kanske kan äta middag nu i alla fall.
sen ska jag ringa L.

these arms will not be taught to need another

en och en halv månad kvar tills han kommer hem. oh, jag längtar ibland så att det gör ont. nu till exempel.

måste distrahera mig. det borde i alla fall inte vara så svårt, med tanke på att jag har tusen saker att göra innan avresan. i eftermiddag är det skola som gäller, sen ska jag handla parmesanost på julmarknaden i porto antico. imorgon ska jag till san martino och hämta mina provsvar, de ringde nyss. sen är det skola igen. och jag måste packa! hjälp.


julemusikk

igår var jag i pavia igen, där är det iskallt och dimmigt. men mysigt, julstämningen infann sig på riktigt när vi gick på julmarknad på det kullerstensbelagda torget. åt pumpa-risotto hemma hos k & p, och lyssnade på norsk julemusikk på nettradion. hehe.

somnade halv tio igår kväll, och vaknade 10:00 i morse. jag behövde sova ut tror jag, efter veckans äventyr. idag ska jag kolla på en lägenhet åt darlingen, så att han har någonstans att bo när han äntligen kommer tillbaks till genova i februari. pratade i telefon med hon som hyr ut lägenheten igår, hon lät trevlig. hon beskrev sig själv som; "kort, mörkhårig, knubbig, med en unge i famnen - typisk italiensk kvinna alltså!" jag höll på att skratta ihjäl mig.

nu ska jag städa mitt rum - bara 3 dagar kvar tills jag åker...

romantik

jag fick ett sött brev av darlingen igår. han kan vara ganska romantisk när han känner för det.

ikväll ska jag på bio igen, torsdagsnöjet number one. det kostar bara 4€, så man får ju passa på!

om mindre än en vecka kommer jag vara i luleå igen, det känns skönt. ta en paus från storstadskaoset, lektioner, galna människor, hetsiga italienare och busstrejker, bara slappna av i norrbottenslugnet och äta en massa god julmat. yes.

nu ska jag läsa ett kapitel i italienskaboken och sen måste jag skynda iväg till piazza della vittoria där enrica och andrea väntar.

promenaden

kom just tillbaks från min promenad. så fort jag satte foten utanför porten började det ösregna och blåsa, och inte lite... envis som jag är gick jag ändå på en promenad, det var skönt. jag lyssnade på musik, och promenerade i blåsten med ett leende på läpparna, håret stod rakt ut åt alla håll av vinden och sminket rann i ansiktet. jag måste ha sett ut som en galning. hehe. kul.

lontani dal mondo

igår kväll var jag på bio med enrica, såg marie antoinette. jag tyckte den var sjukt bra, musiken, skådespelarnas insatser...ja allt. och finns det sötare ungar än deras barn? små änglar.

nu sitter jag och lyssnar på missy higgins as usual och försöker få i mig en galet kladdig bit torrone (julgodis gjort av socker, honung och nötter, mer eller mindre kladdig beroende på vilken man köper, jag valde fel...), jag lyckas inte så bra. den fastnar lite överallt. i arabiskaboken till exempel.

det är jättemörkt ute, kolsvarta moln täcker himlen. depressing. det är såna här dagar jag saknar att ha en bastu, eller möjligtvis ett badkar. sängen får duga, under duntäcket blir det ganska varmt. tror jag ska ta en promenad först och sen krascha på sängen, är så trött these days. ikväll ska jag prata med min honey, yes. försvinna bort från världen ett tag, bara lyssna på hans röst. jag längtar.

63 dagar tills han kommer tillbaks. och jag har varit här i 98 dagar nu. det känns som en evighet sen jag klev ut från flygplanet och in i hans armar...tiden går så fort.