lontani dal mondo

igår kväll var jag på bio med enrica, såg marie antoinette. jag tyckte den var sjukt bra, musiken, skådespelarnas insatser...ja allt. och finns det sötare ungar än deras barn? små änglar.

nu sitter jag och lyssnar på missy higgins as usual och försöker få i mig en galet kladdig bit torrone (julgodis gjort av socker, honung och nötter, mer eller mindre kladdig beroende på vilken man köper, jag valde fel...), jag lyckas inte så bra. den fastnar lite överallt. i arabiskaboken till exempel.

det är jättemörkt ute, kolsvarta moln täcker himlen. depressing. det är såna här dagar jag saknar att ha en bastu, eller möjligtvis ett badkar. sängen får duga, under duntäcket blir det ganska varmt. tror jag ska ta en promenad först och sen krascha på sängen, är så trött these days. ikväll ska jag prata med min honey, yes. försvinna bort från världen ett tag, bara lyssna på hans röst. jag längtar.

63 dagar tills han kommer tillbaks. och jag har varit här i 98 dagar nu. det känns som en evighet sen jag klev ut från flygplanet och in i hans armar...tiden går så fort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback