Tuscany

Hemma igen efter en avslappnande weekend fylld av dåligt väder, god mat, riktigt gott vin, fina landskap, mysigt hotell, men framför allt - ett riktigt trevligt sällskap!

Funderade lite över hur konstigt det känns att man helt plötsligt sitter där och provar vin i Montalcino med sina vänner som är advokater, barnläkare, kemister... När blev alla vuxna egentligen? (Det är bara jag som inte hunnit bli helt vuxen än antar jag haha...)

Anyway, igår var det dags att köra hem igen, stannade till någon timme på en outlet utanför Florens och shoppade lite innan vi åkte mot Genova. (Med mig vid ratten fakiskt...var ju tvungen att provköra nya Alfan!) Nu är det back to reality som gäller, ska plugga latinamerikansk historia den här veckan när jag ändå är ledig. Men först - kaffe och panforte. (Det blev en del mat-, vin-, och kakshopping i Siena....)

Gender jihad

Påsklov, finally. Imorgon åker vi till denna agriturism, jag ska bara äta, dricka vin, sova och läsa i fyra hela dagar. Eller kanske jag kan tänka mig en promenad inne i Siena också. Kanske.

Min "storasyster" Chiara tog sin efterlängtade examen i ryska igår. Jag var naturligtvis där och lyssnade på avhandlingen, och det slog mig att jag faktiskt var med när hon tog studenten också! Sen på kvällen var det partytime (såklart), i en lokal vid strandpromenaden i Sestri Levante. Vilt festande måste jag säga, Chiaras ryskalärare dansade på borden och stämningen var allmänt uppsluppen! Men det är ju så det ska vara!

Idag ska jag sitta i solen och läsa min nya bok som kom idag, "Inside the gender jihad - women's reform in Islam" av Amina Wadud. Hon är en av de mest fascinerande kvinnorna jag träffat, en afroamerikansk kvinna som konverterat till islam och nu arbetar för kvinnors rättigheter inom islam och med att analysera Koranen från ett kvinnligt perspektiv. Hon skapade rubriker världen över när hon 2005 ledde fredagsbönen i New York, och efter det blev hon naturligtvis objekt för enorm kritik från stora delar av den konservativa muslimska världen. Men det som mest slog mig när jag hörde henne föreläsa i Torino var det lugn hon utstrålade, lugn och styrka.

Nu är det kaffedags.


Consequence of sounds

Uahh... jag är i ett komaliknande tillstånd efter att ha kommit hem klockan 5 imorse. Hur som helst så hade jag en riktigt bra kväll, dansade like crazy, drack rhum coolers, skrattade tills jag fick mjölksyra i kinderna, träffade massor av människor...och sen blev det en nattpromenad hem genom stan med trevligt sällskap. Idag planerar jag att släpa fram en fåtölj till fönstret och bara sitta där och läsa tills solen går ner. That's it.

Closer.

Mehh kan jag få hitta min kameraladdare?

CLOSER party ikväll, blir säkert sjukt kul as ususal. Men jag vill ha min kamera med mig! Äh. Måste gå nu, Andre väntar.


*

A sad song

Mina misstankar var befogade, stackars Omar har inte fått lön sen i september och nu får han tydligen inte undervisa längre heller... Uppror bland oss (ganska få) arabiskstuderande, nu är det krig mot fakulteten. Dock ett ganska ovåldsamt krig, som mest går ut på att bomba rektorn med mail där vi förklarar vår intention att genast ta tag i detta ärende för att försvara vår rättighet till undervisning (vi har ju faktiskt betalat för ett visst antal timmar i veckan...), ta kontakt med tidningar och tv för att dra uppmärksamheten till den oerhörda oorganisation som råder på universitetet  och prata med lite diverse folk på kommunen som kanske kan ordna alltihop. Det ska bli spännande att se hur detta slutar.

Igår var jag på bio och såg "Children of men", en obehaglig känsla borrade sig in i mig från första minuten av filmen och den har nästan inte släppt än. Med det vill jag inte säga att filmen var dålig, bara...obehaglig.

Nu ska jag tömma tvättmaskinen, laga mat och se på "Vem vill bli miljonär". (Så rolig är jag en onsdagskväll) Är det inte konstigt förresten att man vinner en miljon kronor i Sverige, en miljon euro i Italien och en miljon pund i Storbritannien? Galet stor skillnad på vinstsumman ju!

Al-yemen

Allright, nu har jag postat min anmälan till Yemen College of Middle Eastern Studies... Gahh, lite nervöst känns det.
Läste nyss igenom all info, har insett att jag måste uppdatera min garderob totalt innan jag åker. Inga tighta byxor, inga urringade tröjor, inga snäva tröjor, inga tröjor med korta ärmar, absolut inga linnen och hör på detta; definitionen av korta kjolar är "skirts that fall above the ankles". Okej, det blir en utmaning att hitta passande klädesplagg här i butikerna...tror jag får sikta in mig på mamma-avdelningarna för den rätta lössittande känslan, eller möjligtvis söka upp någon liten arabisk butik inne i gränderna. Behöver väl egentligen bara något passande plagg, resten kommer nog inhandlas på marknaden i Sanaa tillsammans med oförskämda mängder av deras underbart vackra pashminasjalar.  

Imorse har jag varit på uppdrag, gjort en massa lite smått hemliga saker (men fullt nödvändiga), I'll say no more eftersom man aldrig vet om någon svensktalande person i den italienska byråkratisvängen kanske skulle få för sig att läsa min blogg...? Tror att jag har löst ett stort problem nu i alla fall.

Nu ska jag ta en snabbdusch och sen iväg till skolan! Börjar först klockan 15 eftersom min kära arabisklärare Omar fått avbryta sina lektioner av okänd anledning...jag misstänker påtryckningar från rektorn som inte tycker om att betala ut för mycket pengar i löner. (Han kan ju vänta sig besök från en arg svenska om inte detta ordnar sig illa kvickt!)


Lugn.

Jag är så avslappnad att jag nästan inte kan skriva.
Helgen: Aperitivo, teater, sovmorgon, spa, champagne, mysmiddag och filmkväll. Kan det bli bättre?


Life.

Sitter och läser en massa artiklar om islamisk femism, funderar lite på uppsatsen som ska skrivas next year... Tror jag tänker börja på den redan i sommar. Lika bra att ha det gjort, så kan man ta examen så snart som möjligt. (Så snart som möjligt = juni 2009)
Ska snoka rätt på några personer att intervjua också tänkte jag... i Yemen kanske? (För jag tror att det är dit jag kommer åka, om bara någon månad).

Påsken är färdigplanerad, det blir en långweekend på ett mysigt B&B i Castellina in Chianti, det kan liksom inte bli fel. God mat, gott vin, fin natur, lugn och ro, trevligt sällskap, jag ser fram emot det. Behöver en paus från Genova, en paus från skolan och alla måsten.

Igår var jag på bio, de visade en konstig dokumentär om Ukraina och Vitryssland och jag satt och höll på att somna när en tanke plötsligt slog mig; Tänk om jag hade kunnat få prova på att leva ett liv som en ukrainsk bonde? Jag fick en sån lust att veta vad bonden där på bioduken har upplevt i sitt liv. Vad känner han, vad gör honom lycklig? Ju mer jag tänkte på saken, desto mer övertygad blev jag om att jag hade behövt tusentals liv, för det finns så många saker jag vill uppleva, veta, känna... Ett liv som nunna kanske, för att helt ägna sig åt den spirituella världen? Ett liv som kvinna i Saudiarabien, och ett som man, bara för att uppleva skillnaden. Ett liv som mongolisk nomad, ett som indian i Amazonas, ett som slutar illa, ett som slutar lyckligt (det låter konstigt att säga så med tanke på att ett liv oundvikligen slutar med döden, men ändå)... 

Nu har jag ju bara ett liv (antagligen), men tänk så viktigt det är att göra något av det! Jag borde verkligen utnyttja det här livet, till max. Jag tror att det är lätt att glömma bort det ibland.

Jahapp. Nu ska jag slita mig från datorn och göra lite nytta.