semplicemente

felice. happy. lycklig.

abisko var underbart, sällskapet var det bästa. långa promenader hand i hand, eftermiddagsdopp i det iskalla torneträsket, sena bastukvällar, jazzkonsert med utsikt över nuolja och vattnet, den evighetslånga solnedgången...

och det bästa är att tiden inte spelar någon roll. vi stressar inte. allt får ta sin tid. vi kommer varandra närmare och närmare ändå.

och nu har han åkt. inga löften om framtiden, för vad spelar det egentligen för roll? det är nuet som räknas, och om ödet vill så blir det ändå vi sen. take it as it comes.

oh my god. nu är det 23 dagar tills jag åker. jag måste packa, tömma lägenheten...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback