mi confesion
skolkade från spanskan idag, jag var så inne i boken jag höll på att läsa - "se una notte d'inverno un viaggiatore" av italo calvino. sträckläste hela nu på eftermiddagen, ute i solskenet på balkongen. det är varmt nu, och himlen är klarblå.
igår var jag och L i camogli och vandrade, ofattbart vackert landskap... jag kan nästan inte förstå att jag bor här, det är en konstig känsla. vi körde tillbaks till genova på vespan i solnedgången, på de smala kurviga vägarna genom små byar med hus i klara färger. jag tycker om de där långa vespaturerna, att känna vinden och solen i ansiktet, att kunna krypa ihop lite bakom honom när det blir kyligt...
lovely.
Nån har det alltså bättre än en själv... - äntligen!
Tyvärr kan inte jag skolka spanskan... för jag undervisar den själv... Lyckost dig!