emmaae

det var droppen som fick hela havet att svämma över eller nåt sånt. fast hur oväntat var det egentligen? inte speciellt. jag hade ju ändå gått hela morgonen och typ gett mig själv en smäll på käften så fort jag kände mig det minsta glad eller förväntansfull, bara för att jag visste redan innerst inne hur det skulle bli.

jag tycker inte att det borde vara så. och jag tycker inte att jag borde förstå, jag tycker att han inte ens borde förvänta sig att jag ska förstå.


det finns inga ord kvar för att beskriva det som allt det här har utvecklats till.


jag har vart på shoppingtur med mami mitt i allt också. nu ska soffan kläs om, jättefint tyg... megaprojekt men det ordnar sig nog.