smärta och hopp i en salig blanding

det är så att jag vill gråta nästan. jag orkar inte ha ont i huvudet längre, jag blir galen. hela dagen med en dov värk i huvudet, ingenting hjälper.

gick på en lång promenad i solen, satt en stund på balkongen, jag har ätit lunch, sovit en stund, legat på soffan, tagit värktabletter, duschat (ja vattnet blev rent till sist, jag har inte duschat i det där orangea äckelvattnet) och försökt att läsa en bok...men nej, huvudvärken vill inte ge med sig. den har bara flyttat lite på sig, nu sitter den på andra sidan ögat.

har ställt in kvällsplanerna, orkar inte göra någonting alls. i give up. jag kanske åker och hämtar min cykel hos mami & papi men sen blir det vila vila vila.

jag saknar dig

vi stryker det där.

jag saknar dig



jag ser fram emot nya äventyr, nya perspektiv på tillvaron, nya känslor, italien, mötet med m, kalla bad på luleås stränder,  sommarsol, ljumma nätter, en kärlekshistoria som har väntat i över ett år på att få börja på riktigt, spännande nya möjligheter, den 6 september, att få en riktig lön, att glömma dig, att cykla utan att frysa om händerna, att m ska komma hit någon gång, och att säga exakt vad jag tycker om vissa personers beteende.

och tusen andra saker förstås.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback