emmaae

just när jag behövde det som mest så kom telefonsamtalet. m. det lät som att han var så nära så jag fattade först inte vem det var.

"hallå?"
"pronto...emma?"
"eh jaa...vem är det?"
"sono io, m"
"darling!"
"jag tänkte på dig så jag var tvungen att ringa"
...

och för en stund var allt perfekt. vi skrattade tillsammans och pratade om våra liv, så många frågor, allt bara bubblade ur mig [vad gör du? hur är det? jag saknar dig jag tänker på dig. vart ska du åka? hur går skolan? jag hörde att det varit en massa roliga saker på gång i milano, true? snart ses vi jag längtar] och det var så många frågor från honom också att vi knappt hann svara på allt. men det var lycka bara att få höra varandras röster.
alltför snart var pengarna slut och det tutade i luren, snabba avskedsord och en kyss som flög genom rymden och landade på min kind. jag ler fortfarande.

en sådan vän finner man inte ofta. kan juni komma nu nu nu så avståndet mellan oss äntligen kan krympa till noll kilometer istället för flera tusen? då ska vi dansa hela natten och gå hand i hand på de gamla trånga gatorna och bara prata i timmar ända tills tiden rinner ut och jag måste återvända hem. jag längtar.


escuchamos el silencio
y nos perdimos en el tiempo