un segundo más de vida

ibland känns det som att jag inte lever nog, som att tiden inte räcker till för att jag ska kunna verkligen leva, men... jag tror att det bara är för att det är så mycket jag vill och ska göra i framtiden. jag är så otålig, vill att allt ska hända nu, och på senaste tiden vill jag att alla ska se mig också. jag vill inte sitta hemma och tråka, jag vill ut, ut och göra nya bekantskaper, som på den gamla goda tiden i australien till exempel.

varför var man så jävla social där då, pratade med typ varenda människa som man såg? varför är jag inte så nu? bara för att jag har ett kompisgäng här som jag är trygg med behöver det ju inte betyda att jag ska sluta ta kontakt med människor.

nej, jag tycker att alla borde börja prata mer med varandra. prata med den man sitter bredvid på bussen, kanske någon man ser på stan, folk i skolan, på mataffären... jag tror att alla skulle bli gladare då. jag skulle i alla fall bli det.


nu ska jag snart sova, huvudet gör ont as usual så det blir en tidig fredagskväll.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback