jag faller inte så hårt, honey.
äntligen. svaret på frågan jag inte vågat ställa, slutet på en lång och konstig väntan. anade ju att något var på ett helt annat sätt än det borde vara. men jag anade aldrig att något så definitivt avslutande kunde kännas så bra.. hur kan det kännas bra? det är konstigt ju. borde jag inte gråta?
hey baby no tears for you.
jag klagar inte, jag är glad att jag inte är ledsen.
det var nån dag för ganska längesen
då allt som varit vi, som varit vårt
plötsligt blev så genomskinligt, bräckligt
och svårt
jag föll. men jag föll inte så hårt,
honey.
gjorde jag dig besviken nu?
whatever. jag har glömt mobilen hemma hos mami & papi. blää. nu måste jag ju köra dit igen. jag hatar att glömma mobilen, jag känner mig handikappad utan den... så hemskt egentligen...
hey baby no tears for you.
jag klagar inte, jag är glad att jag inte är ledsen.
det var nån dag för ganska längesen
då allt som varit vi, som varit vårt
plötsligt blev så genomskinligt, bräckligt
och svårt
jag föll. men jag föll inte så hårt,
honey.
gjorde jag dig besviken nu?
whatever. jag har glömt mobilen hemma hos mami & papi. blää. nu måste jag ju köra dit igen. jag hatar att glömma mobilen, jag känner mig handikappad utan den... så hemskt egentligen...
Kommentarer
Trackback