Time to pray
Helgen på klostret var helt underbar, tid till att tänka i den vackra naturen, de stillsamma rummen med utsikt över dalen, gudstjänster som var så vackra att man fick rysningar... Och människorna, har aldrig mött så många vänliga och omtänksamma människor i hela mitt liv tror jag. De fick en att känna sig precis som hemma. Inga måsten, en extrem frihet bara. Det är nog det som krävs för att man ska finna lite ro.
Vi fick sällskap i bilen på väg tillbaks av Davide, en av munkarna. Det blev en resa fylld av intressanta samtal, diskussioner och skratt, härlig människa! Jag kommer definitivt återvända till klostret igen, någon gång i framtiden.
Nu har jag däremot kastats tillbaks in i verkligheten, tentaplugg och lite (mycket) pirr i magen inför Yemen. Tur att jag har min älskling som tar hand om mig när stressen blir lite för jobbig...och tur att jag har fått ladda batterierna i helgen.
Nu ska jag laga mat och smaka på min nektarin/hallon/vaniljsylt som jag kokade idag!