emmaae

Just det, jag var ju på teatern i måndags, första delen av en serie möten där huvudtemat är israeler och araber. Texter från de båda kulturerna läses och diskuteras, intressant. Varje möte är sedan inriktat på ett speciellt ämne, i måndags var det "man och kvinna". Jag kan inte hjälpa det, men jag blir alltid så spänd när det handlar om just sådant. Det är som att jag bara sitter och väntar på att stereotyperna ska börja hagla. Tyvärr händer det ofta, här i macholandet. Måndagens möte blev dock smärtfritt, kanske med undantag för några kommentarer angående män och kvinnors olika egenskaper.

Jag kan bara konstatera att jag verkligen hatar när saker och ting ska delas upp i fack. Kvinnligt/manligt, nordiskt/sydländskt, bra/dåligt, you name it. Jag vet att man inte ska gå till överdrift i sin relativism men jag tål verkligen inte att höra grova generaliseringar, stereotyper...herregud, ingen människa är väl stöpt i en stel jävla form? Alla förändras, alla har olika egenskaper. Så fort jag hör någon som försöker placera mig i ett fack sätter jag mig helt på tvären, jag vill inte kunna bli kategoriserad.

Är nästan helt säker nu på vad min slutuppsats kommer handla om - Islamsk feminism. Det om något är inspirerande.