emmaae

har just druckit en stor cappucino, jag är proffs på att göra sådana nu. det blir man kanske automatiskt om man bor här tillräckligt länge.

ibland hatar jag det här landet, can't help it. men bara vissa korta pytte-stunder. människorna som aldrig kan prata tyst, busschaufförerna som kör som idioter, de äckliga blickarna man får av vissa män. uah. ibland blir det bara för mycket. imorse höll jag på att explodera, alla dessa saker kombinerades och jag trodde jag skulle bli galen. sen klev jag av bussen, gick en liten promenad på väg till skolan, genom världsarvs-gatorna i centrum, via garibaldi, via cairoli...oh, kände solens strålar som värmde skönt, såg en söt liten kepsgubbe som gick förbi hand i hand med sin gulliga lilla pälstant, drack en kopp kaffe... och genast kändes allt som vanligt igen. jag njuter av att bo här. jag har tur som kan göra det.