emmaae

det gick just upp för mig hur mycket man präglas av de människor man möter. alla lämnar ett spår, på ett eller annat sätt. det är ju människorna man minns, inte platserna. alla platser jag minns är på något sätt ihopkopplade med en person, det är sjukt hur starka känslorna kan bli.

det är som att varje människa lämnar en bit av sig själv i mig. och jag lämnar en bit av mig i dem.
man måste hitta balansen också, så att man inte ger mer än man får. en del bara tar, de river upp hål i själen.

jag är öppen i alla fall. öppen för nya intryck, nya möten, nya spår i själen.

jag ska sova nu tror jag, imorgon är det jobb som gäller igen. har varit skönt att få slappna av i helgen i alla fall.