emmaae

den enas ord förmörkar det som var,
lägger sig som en dimma framför de där
vackra minnena.
skapar murar mellan dem som en gång var
vi.
den andras ord som inte finns
gör framtiden dimmig
skapar tomrum mellan dem som
hade kunnat bli.


je ne sais pas... hittade en massa gamla dikter i en låda, skrev dem då, när allt var så annorlunda. när de känslorna var långt bort. kan jag förutspå framtiden? visste faktiskt inte det haha. kanske bara var min fantasi som gjorde det. well.


[[ maybe it's me maybe i bore you maybe baby it's so but all i can do is love you 
one day you'll be screaming my name.]]

nej jag ska sova nu.