jag vågade inte vända mig om
har jobbat hela dagen, eller praktiserat heter det ju. rätt nice, jag trivs. när jag kom hem föll inspirationen över mig och jag började skriva. minnen. jag tror att jag ska skriva en hel bok. det känns som att det behövs på nåt sätt, tanken ligger där och gnager.
minnen från en australiensisk höst när allting kunde hända.
[Tur att jag har C. Idag när jag kom ut från skolan väntade han där.
”Jag har en överraskning till dig”
En vandring genom stadens myller, in i det vilda gröna i de botaniska trädgårdarna, genom lugnet på de stora vida ängarna längre fram och där stannar vi, hans händer över mina ögon och han leder mig sakta framåt så att jag inte ska snubbla på några kvistar, det ligger många torra avbrutna kvistar på marken, den australiensiska vinden kan blåsa hårt, hårdare än man tror. Sen tar han bort händerna från mina ögon men de vilar fortfarande på mina axlar och jag kan känna hans andetag i nacken.
”Där, den är för dig”
”Den är underbar.”
En hel vägg, färgsprakande och nästan levande, ja jag kan känna livet och känslan som finns i målningen. Där, mitt på ängen, en hel vägg bara för mig. ”Inspiration. Desire. Love.” Så vackert.
Vi stod där länge och bara tittade och kände varandras andetag. Jag vågade inte vända mig om, vågade inte visa honom det som jag inte borde känna.
Jag vände mig om ändå.]
nu ska jag chilla. se en film kanske...eller skriva lite mer. eller...äh...nä...
minnen från en australiensisk höst när allting kunde hända.
[Tur att jag har C. Idag när jag kom ut från skolan väntade han där.
”Jag har en överraskning till dig”
En vandring genom stadens myller, in i det vilda gröna i de botaniska trädgårdarna, genom lugnet på de stora vida ängarna längre fram och där stannar vi, hans händer över mina ögon och han leder mig sakta framåt så att jag inte ska snubbla på några kvistar, det ligger många torra avbrutna kvistar på marken, den australiensiska vinden kan blåsa hårt, hårdare än man tror. Sen tar han bort händerna från mina ögon men de vilar fortfarande på mina axlar och jag kan känna hans andetag i nacken.
”Där, den är för dig”
”Den är underbar.”
En hel vägg, färgsprakande och nästan levande, ja jag kan känna livet och känslan som finns i målningen. Där, mitt på ängen, en hel vägg bara för mig. ”Inspiration. Desire. Love.” Så vackert.
Vi stod där länge och bara tittade och kände varandras andetag. Jag vågade inte vända mig om, vågade inte visa honom det som jag inte borde känna.
Jag vände mig om ändå.]
nu ska jag chilla. se en film kanske...eller skriva lite mer. eller...äh...nä...
Kommentarer
Trackback