emmaae

aja... vad ska man säga? den ständiga motvinden ger inte med sig, och ändå fortsätter jag...

varför kan inte han acceptera den jag är? acceptera att jag faktiskt tror på en bättre framtid? inte för att det egentligen inte spelar någon större roll så länge jag vet vem jag är. men jag börjar bli less på att bli missförstådd och behandlad som en naiv liten flicka.

och ingen, ingen, har någonsin fått mig att känna mig så utnyttjad som hon, som skulle föreställa min bästa vän. månader av oro, där jag alltid har funnits till för henne, no matter what. samtal mitt i natten, ständig support överallt och dygnet runt, allt för att vara en god vän. för att jag faktiskt älskar henne för den hon är och inte vill att något ska hända. och nu...finns jag inte ens till längre i hennes ögon. utan förklaring, utan en jävla anledning. känner mig så utnyttjad så det finns bara inte. och det lustiga är ju att om någon borde veta vad det innebär så är det just hon. [direkt till dig om du nu läser detta; du är inte ett dugg bättre än de som har tryckt ner dig under ditt liv. många vackra ord om att du är en så bra människa som aldrig sviker sina vänner; se nu var du är. hoppas att det känns bra.] 

okej nu har jag avreagerat mig lite i alla fall. nu skiter jag i det här.

i can go on without ya.

i högtalarna idag: promoe - long distance runner
damnit så soft musik. me like.

[They got a thing for quiet crowds with no questions
we got a thing for riot squads, no question
Teach kids: don't believe their words of wisdom
teach kids don't believe the world wide system
Teach kids: just because they're white and christian
hear this: don't mean they're on a righteous mission]