emmaae

jag blir så ledsen. det skär i hjärtat. att känna uppgivenheten i rösten, att höra förnekelsen. det gör så ont när det som var plötsligt förringas till tomma ord.

det var så mycket mer än så och det vet du. och alla som någonsin lärde känna oss. oss, på den tiden det verkligen var vi. på den tiden då det var som explosioner i kroppen, då hjärtat gjorde frivolter och leendena lyste genom ögonen. så som det ska vara. så som det kommer bli igen. inte vi två. men en annan form av vi. andra deltagare. du vet vad jag menar.

det gör så ont att höra att du gett upp hoppet om något sånt. man måste ha tålamod. aldrig aldrig släppa taget om sina drömmar. du är värd de där underbara känslorna, de riktiga. jag vet att du minns.

eravamo noi due,
tre metri sopra il cielo.
non ti arrendere finché sei li di nuovo.

jag ska dit igen. aldrig att jag kommer nöja mig med något bara för att det finns där. bara för att möjligheten finns och det inte känns dåligt men ändå inte sådär mindblowing fucking fantastic. aldrig.

drömmar kan bli verklighet. det är redan bevisat. jag, du, vi har upplevt det. det kommer hända igen.

jag känner det på mig.


[och jag vill ha dig här]