emmaae

resor. min reseabstinens börjar bli så stark att jag till och med drömmer om att resa. jag minns varma förmiddagar tillbringade på thailands stränder, ljumma eftermiddagar i skuggan av palmbladen utanför sols bungalow... långa timmar i en trång minibuss, människor som brukade jorden utanför fönstret...mil efter mil av fält, berg, städer och framför allt människor.

jag minns också kalla höstdagar på norton street, långa samtal med david medan regnet strilade ner utanför fönstret. glada festkvällar med dafne, galna språngmarscher för att inte missa nattbussen, långa promenader med chris i ett nattmörkt sydney. solen som steg upp när dimman lättade i gryningen och lyste över operahuset och harbour bridge medan jag gick fram på gatorna i darling point efter att ha arbetat hela natten. 

juni närmar sig sakta. då ska jag återvända till italien. men jag vill ha mer. en längre resa, en längre tid...mer tid än en vecka, en vecka räcker inte till för att få kroppen och själen att känna att man är på resande fot igen, det är inte riktigt nog för att vädra ut instängdheten ur tankarna.

jag drömmer om en lång resa. med bil, buss eller tåg. så man känner milen passera under en. ryssland, kina, laos, vietnam, kambodja, thailand... indien kanske, nepal...
eller mexico, guatemala...

så många drömmar.