emmaae

oj. rädslan som just grep tag i mig. kramar åt runt hjärtat. panik, kan inte andas, ahh. snurrigt.

lyckas för det mesta skjuta rädslan åt sidan. rädslan för att bli sårad, rädslan för att jag bara är en del i ett spel. vill inte tänka på det för jag vet att jag inte skulle orka om det skulle vara så. så jag skjuter tankarna åt sidan, låser in dem i något litet rum i hjärnan och kastar bort nyckeln. men ibland lyckas en tanke ta sig ut, och genast förlamas jag av rädsla.

det är i stunder som denna som jag vill ha någon här, någon som kan hålla om mig och försäkra mig att det inte är som jag tror vissa stunder... att jag inte ska låta rädslan ta över. 



When i believe in you
My soul can rest
But as love
It's really love
It never fails
But fail it does

jag hatar, hatar, hatar att känna såhär. vill ha kontroll över mina känslor, det blir så farligt annars. rasrisk. rasrisk och inget skyddsnät. jag blir galen.

och jag har ingen anledning. så vad är det här? 

it's a beautiful world
everyone's insane

tankestopp nu. fort fort, in i rummet, lås dörren och...sådär ja, nu är nyckeln undangömd också. har låst in paniken för tillfället. i need a break.