fighter

aaargh. vilken frustration. försöker komma ihåg namnet på en låt och vilken artist det är som har gjort den, har funderat på det i flera dagar nu...och jag kommer inte på det! minns bara hur videon ser ut. illa. det är mitt minne som ställer till det...så mycket lättare att minnas bilder och färger, ansikten och former än ord och siffror. ska det vara så svårt att sträcka sig in i minnet och dra fram det? ahh suck. jag hatar att ge upp också. 

det är nog en av de svåraste sakerna för mig... att ge upp någonting. att bara sluta kämpa. det går inte. det kan ju vara både positivt och negativt... ibland kämpar man ju faktiskt förgäves. och man förlorar så mycket energi i kampen att man nästan går under. det svåra är att inse när det är dags att ge upp. jag skulle hata att förstå att jag gett upp för tidigt, bättre då att ha kämpat in i det sista. 

jag är på något konstigt sätt är obehagligt medveten om varenda liten känsla som smyger/kraschar in och ut ur mig de senaste dagarna. vet inte om det beror på sömnlösheten, långa nätter i min säng otåligt väntande på sömnen som aldrig kom. [det är överskattat att ha en normal dygnsrytm. eller... jag säger nog bara så för att jag inte lyckas fixa en normal dygnsrytm.]
kanske det beror på att jag bara har funderat mer på känslorna. istället för att låsa in dem. jag vet inte om det är bra eller dåligt. och jag vet inte varför. jag vet bara att det är så. punto, så är det.
 
Voglio trovare un senso a questa vita
Anche se questa vita un senso non ce l’ha

vasco - ibland blir det rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback