balanskonstnären

ibland önskar jag att jag hade som ett skal som kunde skydda mig från känslorna. de som bara väller fram från ingenstans, de känslorna man inte trodde fanns.

äh. jag vet att jag lever när jag känner saker i alla fall. men ibland skulle jag bara vilja stänga av. små saker kan göra så ont. och det behövs så lite för att jag ska bli glad. less på alla förändringar. ena dagen är allt på topp, nästa dag på botten...

det måste finnas ett sätt att hitta balansen.

det finns människor som hjälper mig att komma i balans igen. men inte alltid. och ibland är det ju just de människorna som får mig ur balans. det skrämmer mig, to tell the truth.

balanskonstnären vinglar på sin lina. kommer hon falla? och den viktigaste frågan; om hon faller - finns det någon som tar emot henne?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback