emmaae

nej det finns ingen som vet. ingen som kan se, som förstår. men vad hade jag väntat mig? tankeläsare? nej. och vissa saker är alltför hemliga för att släppas ut. de sitter alltför djupt inne, sår i själen som inte läker och som inte syns på ytan.

jag har ingen bromspedal, jag bara fortsätter framåt utan att kunna stanna. ibland är det oh so good - precis vad man behöver. men ibland önskar jag att någon hade insett faran, fått en vision av kraschen som väntade, ryckt i handbromsen.

confusione totale. energinivå under noll, så tungt att ens bara ta sig upp ur sängen på morgonen, tvinga i sig lite kaffe, trött trött trött.  
otydliga dagar, galna dagar, situationer som...lämnar mig nästan utan ord. ett stort behov av lugn. trygghet. en varm famn. ah.

flyter för tillfället på vågorna av gotan projects musik, det ger mig något men samtidigt så långt ifrån allt. jag minns perfekta ögonblick ackompanjerade av samma toner, som då verkade så mycket mer levande än nu. frozen moments.