tramonto

vacker dag. sol. såg på solnedgången genom bussens stora fönster, lutade pannan mot det kalla glaset och kände mig ganska lugn. jag tycker om att åka buss, konstigt nog. det har nog med min kärlek till resor att göra. målet i sig är oftast inte det viktigaste, men känslan av att vara i ständig rörelse... se mil efter mil passera utanför fönstret och veta att jag är på väg någonstans. till något eller någon. eller från något eller någon.

i was born far from where i should be
so now i'm on my way home.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback