don't let me be misunderstood
jag var lite orolig att han inte skulle förstå vad jag menade med allt det jag skrev.
jag oroade mig i onödan kan jag meddela. jag har aldrig mött en människa som förstår mig bättre, vi är på samma våglängd, till 100%. det känns så sjukt bra...
jag trodde inte att det gick att känna såhär. honestly, jag kan inte ens beskriva det.
love love love.
jag måste plugga nu, 1900-talets historia, jag är på kapitlet om "industrialismens triumf och dess dilemman under första halvan av seklet, statalismens (vad tusan är statalism?) frammarsch". hoho. oj så roligt.
ta från de rika...
efter viss meditation över denna sak har jag kommit fram till att det är lite så italiens universitetssystem fungerar. kommer du från en välbärgad familj betalar du en hel massa pengar för att plugga på universitetet, medan om du är en pank stackars student (som jag då) inte behöver betala en endaste liten cent. det krävs i och för sig en hel del brottande med byråkratin innan det fungerar, men när det till sist löser sig är det ju helt underbart. man får till och med billigare (om inte gratis) mat i skolmatsalen.
nu ska jag prata med min honey. ohh yes. jag saknar honom, goddamned.
slappt
en halvtimme tog det att få av den ena skon. jag var inte lite trött efter timmar på dansgolvet, fick ju kramp så fort jag böjde på benet. otränad man är nuförtiden.
somnade 05:00 och vaknade innan 8 av byggarbetet i lägenheten under vår. jag trodde jag skulle dö. tryckluftsborrande är inget trevligt ljud att vakna till. men...jag överlevde.
det var meningen att vi skulle gå ut och ta en aperitif nu innan middagen, men jag tror inte jag orkar. bara tanken på att klä på mig något obekvämare än thaibyxor och slappaste linnet känns övermäktig.
uahh. ska dricka lite päronjuice nu och snakke med kinipini.
vänta vänta vänta
man borde ha någon som hjälper en av med skorna mitt i natten när man är trött och lite full ju. synd att han som skulle kunna hjälpa mig är så långt borta. suck. han har långhelg och är på beachen hela dagarna by the way. bastard...hehe.
jaja. i värsta fall får jag väl sova med skorna på.
my world
De röda länderna är alltså de länder jag har besökt än så länge.
Jag satsar nog egentligen på att alla länder ska bli rödfärgade någon gång i framtiden...men försöker att inte tänka på det så mycket, för då börjar det klia i resnerven och det blir jobbigt att stanna kvar på samma ställe mer än ett par månader!
Nu har jag ju faktiskt bestämt mig för att bo här i 3 år. Ibland när jag tänker på det får jag lite panik. Men oftast känns det faktiskt bara bra.
Julkänslorna börjar smyga sig på, trots att det är 20 grader varmt och solsken. Det blir ju mörkt tidigt i alla fall. Det julskyltas i affärerna också, och människor hänger ut fula ljusslingor på balkongerna. That's Christmas.
silence is the loudest word you'll never say
snart har han varit borta i tre veckor. det känns som mindre, och samtidigt känns det som en evighet.
ska ta mig iväg från dataskärmens strålning nu.
***
il mondo nuovo
ibland hatar jag det här landet, can't help it. men bara vissa korta pytte-stunder. människorna som aldrig kan prata tyst, busschaufförerna som kör som idioter, de äckliga blickarna man får av vissa män. uah. ibland blir det bara för mycket. imorse höll jag på att explodera, alla dessa saker kombinerades och jag trodde jag skulle bli galen. sen klev jag av bussen, gick en liten promenad på väg till skolan, genom världsarvs-gatorna i centrum, via garibaldi, via cairoli...oh, kände solens strålar som värmde skönt, såg en söt liten kepsgubbe som gick förbi hand i hand med sin gulliga lilla pälstant, drack en kopp kaffe... och genast kändes allt som vanligt igen. jag njuter av att bo här. jag har tur som kan göra det.
smile
minneskursen är uppskjuten tills imorgon. det ska bli spännande.
what about forever?
han gör mig lycklig, det bara är så.
imorgon ska jag på en minnes-kurs; de påstår att de kan lära mig att förbättra mitt minne såpass mycket att jag kan halvera tiden jag lägger ner på studier. hmm. upp till bevis säger jag bara.
unintended
aj
slog huvudet i taket.
iväg till skolan nu, spanskatest och italiensk litteratur i överdos. jag ska lära mig en massa dikter av carducci. det blir väl trevligt? sen när jag kommer hem kan jag ha poesistund.
suck.
since you've been gone
Då måste jag söka den smula närhet som vi kan erbjuda varandra just nu. Jag väntar. Väntar på att klockan ska bli morgon där borta, på att han ska vakna. Medan jag väntar ringer kanske Salvatore 40 år från Sicilien på Skype. Nej, Salvatore, jag vill inte prata med dig. Jag blir deprimerad av att det finns människor som ringer sådär, chansar. 40 år och vad har du gjort av livet? Eller vad har livet gjort med dig? Sen blir det alldeles för sent, och jag försöker koncentrera mig på arabisk grammatik men när jag kommer till hub - kärlek, habibi - älskling, då trillar jag dit igen. Var är du, habibi?
du och jag.
egentligen är allt bra.
comfort me babe
jag kan inte skaka av mig känslan. jag vill bara vara nära honom, nu, för någonting känns konstigt.
storm
jag orkade hålla mig vaken igår, 2 timmars samtal blev det med darlingen. lovely.
sitter och lyssnar på soundtracket till marie antoinette, det är grymt, skön mix av musik.
jag måste sova snart, imorgon är det skola, etnologi på morgonen med professor barba (kul att heta skägg i efternamn...) som pratar i krångliga osammanhängande meningar samtidigt som han vandrar runt och kliar sig i huvudet. sömntablett.
goodnight. *